Rak ryttare - Rak häst
Analys av samband mellan asymmetrier hos häst och ryttare.
Författare: Ylva Mattsson
Handledare: Anna-Lena Persson
Examinator: Catharina Sachs och Anna Karlsson
Kurs: Examensprojekt i Osteopati. Uppsats 10-poäng C-nivå
Skandinaviska Osteopathögskolan • Reviderad version 2010-09-08
ABSTRACT
In riding one of the goals is to make the horse equilateral – i.e. the horse should turn as easily to the right as to the left. A straight rider is considered a prerequisite for an equilateral horse. Very few people are completely straight and and very few horses are completely equilateral.
A crooked horse has a convex and a concave side. Generally it is easier for the horse to turn towards the concave side and harder to turn towards the convex side. The human asymmetry often becomes apparent through the right ilium which is rotated towards the anterior, with compensations throughout the body.
The purpose of this study was to investigate links between horse and rider asymmetries. This was done by a cross-sectional study in which 26 horses and riders have been studied. Horses were categorized as straight or concave to the right or left. Riders were categorized as symmetrical or alternatively with an anterior rotation of the right or left ilium.
The conclusion was that no direct link between the horse's convex or concave side, and the riders’ anterior ilium could be detected. However it seems that a straight rider has a positive effect on the horse crookedness during riding. A straight rider gives a straight horse.
Keywords: Horse, rider, asymmetry, crookedness, malalignment
SAMMANFATTNING
I ridning är ett av målen att få hästen liksidig - dvs att den ska ha lika lätt för att utföra rörelse i höger som vänster varv. En rak ryttare anses vara en förutsättning för en liksidig häst. Väldigt få människor är helt raka och väldigt få hästar är helt liksidiga.
En oliksidighäst får en konvex och en konkav sida. Hästen har lättare att böja sig åt den konkava sidan och svårare åt den konvexa sidan. Den mänskliga oliksidigheten visar sig ofta genom att höger ilium blir anteriort roterat med kompensationer genom hela kroppen.
Syftet med denna studie var att undersöka kopplingar mellan hästens och ryttarens asymmetrier. Detta har gjorts genom en tvärsnittstudie där 26 ekipage har studerats. Hästarna har kategoriserats som jämna alternativt konkava till höger eller vänster. Ryttarna har kategoriserats som jämna alternativt har höger eller vänster ilium anteriort roterat.
Slutsatsen var att någon direkt koppling mellan hästens konkava sida och ryttarens anteriora ilium inte har kunnat påvisas. Däremot verkar en rak ryttare ha en positiv inverkan på hästens oliksidighet vid ridning. En rak ryttare ger en rak häst.
Innehålls-
förteckning
Bakgrund
Det ideala ekipaget......
Hästens asymmetri......
Ryttarens asymmetri......
Syfte och frågeställning
Metod
Bedömning av häst med och utan ryttare......
Bedömning av ryttare - avsutten och till häst......
Övriga data......
Databearbetning......
Urval......
RESULTAT
Resultat avseende hästarnas asymmetri......
Resultat avseende ryttarnas asymmetri......
Samband mellan hästens och ryttarens asymmetri......
Ryttarens möjlighet att påverka hästens oliksidighet vid ridning......
Diskussion
SLUTSATS......
REFERENSER......
BILAGA. Insamlad data...... 25
Bakgrund
I ridning är ett av målen att få hästen liksidig - dvs att den ska ha lika lätt för att utföra rörelse i höger och vänster varv. Inom den litteratur som behandlar ryttarens sits poängteras att det är viktigt för ryttaren att vara rak och att sitta rakt över hästen. En rak ryttare anses vara en förutsättning för en liksidig häst. (1, 2, 3, 4)Väldigt få människor är helt raka och helt liksidiga, detta berörs dock väldigt sällan i ridhandböcker.
Under senare år har ryttarens sits och hur ryttaren använder sin kropp hamnat allt mer i fokus i ridundervisningen.Flera böcker som fokuserar på hur ryttaren ska använda sin kropp vid ridning samt hur skelett och muskler interagerar under ridning har getts ut under senare år. Emellertid verkar det finnas få vetenskapliga studier som systematiskt belyser sambandet mellan oliksidiga hästar och oliksidiga ryttare. Detta till trots verkar det finnas en uppfattning bland både tränare, ryttare och veterinärer att snedbelastning kan leda till sämre resultat och även till förslitningsskador på hästarna. (5, 6,7)
Inte heller alla hästar är helt liksidiga - inte ens innan de är inridna. Det finns studier som indikerar att det även bland hästar skulle kunna finnas en asymmetri motsvarande den mänskliga högerhäntheten. Asymmetrin hos hästar verkar dock inte vara lika tydligt ensidig som högerhäntheten hos människor.(8, 9, 10, 11)
Genom ridning påverkar ryttare och häst varandra - dels medvetet, dels omedvetet. I denna uppsats undersöka om det finns ett samband mellan hästens asymmetri och ryttarens asymmetri.
Om det finns ett samband mellan ryttarens och hästens oliksidighet, torde detta innebära att man genom att behandla/förbättra ryttarens liksidighet kan få en förbättrad prestation och minskad skaderisk hos hästen som följd. I förlängningen skulle det kanske även vara möjligt att ge ryttaren rekommendationer till avsutten träning i form av stretching och/eller styrketräning med utgångspunkt från ekipaget svaga och starka sidor.
Det ideala ekipaget
Inom ridsporten eftersträvas ett ekipage i dynamisk balans med gravitationspunkten förskjuten något mot hästens bakben som kan utföra övningar lika bra åt höger som åt vänster.(4, 11) Detta är även eftersträvansvärt ur hållbarhetssynpunkt. En asymmetrisk häst utan ryttare torde vara ett mindre problem än en asymmetrisk häst med ryttare då ridning innebär en ökad belastning på hästen. Denna belastning kan dels förstärka den asymmetri som finns, dels kan den öka trycket på de delar hos hästen som redan belastas pga oliksdighet.(12, 13)
Ryttaren kommunicerar med hästen genom sin kropp. En god kroppskontroll hos ryttaren är därför viktigt för att få kommunikationen att fungera optimalt. Då hästen rör sig rör sig även ryttaren och detta kräver att ryttaren har god balans och följsamhet för att kunna kommunicera med hästen på ett bra sätt. Då balansen och följsamheten inte är optimal ger ryttaren hästen motstridiga signaler i sitt försöka att kommunicera och samtidigt bibehålla sin balans. En ryttare som inte har en korrekt sits motverkar hästens möjlighet att arbeta balanserat med sin kropp och därmed också hästens välbefinnande och hållbarhet.(2, 3) Detta verkar vara den gängse uppfattningen inom dagens ridlära, grundad på beprövad erfarenhet.(1, 2, 3)
Den position som ryttaren ska ha i sadeln kan närmast jämföras med att stå på marken med lätt böjda och något särade ben. Ingen av kroppens leder ska befinna sig i någon form av ytterläge, Tvärtom ska de snarare vara positionerade så att de befinner sig i någon form av viloläge eller i mitten av sitt rörelseomfång. Vikten ska vara över ryttarens tyngdpunkt. Ryttaren ska ha stabilitet men inte vara spänd. (1, 2, 3)
Bäckenets placering ska möjliggöra maximal stötupptagande förmåga. Eftersom ryggraden utgör merparten av stötdämparsystemet är bäckenets placering i förhållande till ryggraden viktigt. Tittar vi på ryttaren från sidan, dvs bäckenets placering i sadeln i sagittalplan, innebär det att ryttaren ska sitta på sittbenen och tyngden uppifrån bålen ska gå rakt ner i sadeln (bild 1, A). Vid en alltför stor svank i lumbalen hamnar leden mellan sacrum och L5 direkt ovanför höftleden och sittbenen vinklas bakåt. Detta medför att den stötupptagande förmågan reduceras (bild 1, B). Den stötupptagande förmågan försvinner även om man rätar ut lumbalens kurvatur för mycket. Sittbenen vinklas då framåt (bild 1, C).
Figur 1. Ryttarens placering av pelvis vid ridning. A) visar den ideala placeringen av pelvis i sadeln vid ridning. B) är en ryttare med överdriven svank och ryttare C) har rättat ut sin lumbal för mycket. Källa: Swift, S (2003)
Tittar man på ryttaren bakifrån, dvs i frontalplanet ska ryttaren vara placerad symmetriskt överhästen. När hästen står still ska ryttarens högra och vänstra sida vara i nivå med varandra, dvs för fötter, knän, sittben axlar och öron ska man kunna dra en horisontell linje mellan höger och vänster sida. (2, 14)
När hästen rör sig framåt kommer hästens rygg att höjas och sänkas omväxlande på höger och vänster sida. För att ryttarens sits ska vara följsam krävs att bäckenet är rörligt och klarar av att följa hästens ryggrörelser. I rörelse ska fortfarande ryttarens axlar och öron vara horisontella men sittbenens nivå kommer att variera beroende på hur hästens rygg rör sig. Bäcken och ryggrad måste alltså kompensera för hästens rörelser för att ryttarens tyngdpunkt ska kunna hållas stabil. (6, 1)
Hästens asymmetri
Mycket av dagens ridning syftar till att göra hästen symmetrisk. Det vill säga hästen ska vara liksidig och kunna göra rörelser lika bra åt både höger och vänster. Huruvida hästarna är oliksidiga från födseln eller om det är något som uppkommer när de börjar hanteras av människor finns det olika åsikter om. De studier som har gjorts under senare år indikerar dock att även hästar från födseln tenderar att uppvisa någon form av höger- eller vänstersidhet. Däremot verkar det inte finnas ett tydligt mönster att en sida generellt är den dominerande, dvs ingen motsvarighet till den hos människor dominerande högerhäntheten.
En studie (7) som har gjorts på kapplöpningshästar (fullblod, araber och quarterhästar) visade att 90 procent av hästarna föredrog högergalopp och endast 10 procent vänstergalopp. En annan mindre (10) studie gjord på fyra stycken quarterston visade att dessa tre av fyra gånger fördrog vänster galopp framför höger. En mera djupgående studie studerade 40 hästar, varav 20 ston och 20 hingstar/valacker, där man med hjälp av olika moment undersökte om det fanns något samband mellan kön och oliksidighet. Vad man fann var att hingstar/valacker i högre grad var vänster laterala, dvs föredrog att väja åt vänster undertiden som ston var höger lateral. (9) Många ryttare och tränare är också av den åsikten att hästar från födseln är oliksidiga. Reiner Klimke och Phillippe Karl, två internationellt erkända tränare och ryttare, anser exempelvis att det är vanligare att unghästar föredrar vänster sida, dvs är starkare i vänster sida, än i höger. (13,12)
En oliksidighäst får en konvex och en konkav sida. Hästen på bilden nedan (Figur 2) är konvex till vänster och konkav till höger. Det innebär att den tenderar att bära sitt huvud åt höger vilket gör att den samtidigt lägger mer vikt på vänster bog / framben. Hästens bakdel flyttas även den något åt höger vilket innebär att höger bakben kliver något utanför hästens tyngdpunkt. Vänster bakben kliver dock närmare hästens tyngdpunkt och bär mera vikt. (12)
Figur 2. Hästens konvexa och konkava sida. Källa till bildenokänd
Vid ridning på volt får denna asymmetri hos hästen till följd att hästen i sitt konkava varv, i detta fall höger, har lätt för att böja sig i sin högra sida och tenderar att förstora volten genom att skjuta ut sin vänstra bog och förböja sig i halsen till höger. Om hästen går på volt med sin konvexa sida inåt, i detta exempel vänster, upplevs motsatt fenomen. Det vill säga hästen har svårt för att forma sig längs voltspåret och tenderar att falla inåt med vänster bogen samtidigt som huvudet tittar utåt i volten. Volten blir i detta varv successivt mindre.(12, 21)
Ryttaren upplever att en häst som är konvex till vänster och konkav till höger har en stadigare och jämnare kontakt med vänster tygel undertiden som det är svårare att få den att ta stöd på höger tygel. Vidare hamnar ryttarens högra skänkel närmare hästens bakdel medan som den vänstra förskjuts utåt. I sidvärtesrörelser kommer hästen att ha lättare att flytta bakdelen undan vänsterskänkel medan framdelen flyttar sig lättare undan högerskänkel. (12)
Hos hästar kommer merparten av kraften från bakbenen. För att hästen gångartstekniskt ska kunna fungera optimalt måste bakbenen både kunna bära, dvs skjuta uppåt för bärkraft, och åstadkomma påskjut för att föra hästen framåt. (4) Vanligtvis är den bärande- och påskjutandekraften inte jämn mellan höger och vänster bakben. Det ena bakbenet kan var mer bärande och det andra mer påskjutande, eller också kan samma ben vara både mer bärande och påskjutande. En oliksidig häst vill gärna placera ryttarens vikt över sitt starka eller bärande bakben och placerar på så vis ryttaren snett i sadeln. (15)
På den vänstra bilden nedan (Figur 3) ser vi ett ekipage där hästen är rak och ryttaren sitter då rakt i sadeln. På den högra bilden har hästen flyttat sitt vänstra bakben mera medialt, dvs blivit konkav till höger. Detta får till följd att även ryttaren blir asymmetrisk. Vad som händer är att ryttaren viker sig i midjan åt höger samtidigt som överlivet roterar åt höger. På bilden ser vi att ryttarens vänstra axel är något högre och något längre fram än den högra samtidigt som höger arm är placerad närmare kroppen.
Figur 3. Ryttarens förskjutning i sadeln vid ridning på en konkav häst till höger. Ryttaren sitter initialt rakt över hästen (vä bild) men efter några steg förflyttar hästen sitt vänstra bakben mera medialt och ryttaren blir då asymmetrisk (hö bild). Källa: www. jonibentley.co.uk (hämtad från internet 2010-04-15)
Ryttarens asymmetri
En typ av asymmetri är den mänskliga högerhäntheten. Merparten av mänskligheten är högerhänta. Den exakta procenten verkar varierar något beroende på hur högerhänthet definieras och mäts samt var i världen man befinner sig. Mellan 70 och 95 procent är högerhänta och andelen vänsterhänta varierar följaktligen mellan 5 och 30 procent. Andelen som är ambidextra är försvinnande liten. Exakt varför man blir höger eller vänsterhänt vet man inte, dock finns det teorier om att det har med våra två olika hjärnhalvor att göra.(17)
En annan typ av asymmetri är den kroppsliga. Människor, liksom hästar, är oliksidiga. Detta har studerats närmare av flera osteopater varav Gordon Zink, ”Common compensatory pattern”, och John Wernham, ”Universal lesion/common lesion pattern”, är bland de mera namnkunniga.(18, 19, 20) Men även fysioterapeuter har iakttagit liknande mönster och Schamberger (21), en kanadensisk fysioterapeut, benämner det “Malalaignment syndrom”. Det mönster som samtliga har noterat är att höger ilium är anteriort och vänster ilium posteriort roterat, sacrum är roterat runt den vänstra obliqua axeln och detta ger ojämnheter i pubis symfysis (se figur 4). Från bäckenet sker kompensatoriska förändringar uppåt och nedåt i kroppen. När det gäller hur dessa kompensatoriska förändringar vanligtvis manifesteras skiljer sig åsikterna något. Enligt Schamberger (1) uppvisar ca 80 procent av befolkningen detta mönster undertiden som övriga 20 procent uppvisar ett motsatt mönster alternativt är jämna. Varför detta mönster uppstår vet man inte med säkerhet. Det verkar dock inte vara kopplat till högerhänthet. En teori är att det sker pga att levern, som är ett tungt organ, är placerat på högersidan. (19)
Figur 4. Hur Common Lesion Pattern manifesteras i pelvis.Höger ilium har
roterat anteriort undertiden som det vänstra roterat posteriort.
Detta gör att sacrum roterar runt den västra obliqua axeln.
Källa: Quinn A. Hämtad från internet 2010-03-20
Asymmetrier i kroppen kan medföra att vissa rörelser blir svårare att utföra och att risken för överansträngning av vissa delar av kroppen med medföljande skador ökar. Vissa idrotter innebär en ökad oliksidighet genom den träning man utsätts för, exempelvis handboll, golf, och spjutkastning, medan andra idrottsutövare vill ha en kropp som är så liksidig som möjligt för att prestera maximalt exempelvis gymnaster, simmare och skidåkare. (21) Ryttare tillhör den grupp som behöver vara liksidiga för att nå bästa möjliga resultat. (21, 2, 3, 22)
Ett fåtal studier har gjorts med avseende på oliksidighet hos ryttare. En av dessa studier indikerar att det finns ett mönster hos ryttare, dvs att en viss typ av oliksidighet är vanligare än andra. Bland annat verkar det vara vanligt med ett uppdraget höger ben och en större axial rotation till vänster. (5) Dessa resultat skulle kunna överrensstämma med de asymmetrier som är vanliga hos människor.
Oliksidigheten hos ryttaren visar sig ofta genom att ryttaren när den sitter till häst viker sig i ena sidan. I figur 5 nedan har ryttaren vikt sig i vänster sida. Följden av detta blir att vänster ilia höjs och vänster sittben förskjuts medialt mot mitten av sadeln undertiden som det andra förskjuts lateralt, och på så viss hamnar ryttaren snett i sadeln. Vanligtvis roteras pelvis även något åt höger vilket överlivet försöker kompensera genom att roterar något till vänster, medan höger axel eleveras. Oftast, men inte alltid, är detta mönster mera uttalat vid ridning i det ena varvet än det andra. Även mindre skillnader kan ha betydelse för ryttarens förmåga att vara i dynamisk balans med hästen samt att kommuniceramed hästen. (7, 21, 24)
Figur 5. Ryttare som viker sig i vänster sida. En ryttare som viker sig i vänster sida försjuter sitt vänstra sittben medialt i sadeln. Det får tillföljd att ryttarens pelvis som helthet är placerat mer till höger i sadeln och över hästen. En viss rotation av pelvis till vänster och överlivet till höger sker också samtidigt som höger axel höjs. Källa: jonibentley.co.uk, hämtad från Internet 2010-04-15.
Syfte och frågeställning
Syftet med denna studie var att undersöka om det finns kopplingar mellan hästens och ryttarens oliksidighet. Med tanke på att det generellt finns en kroppslig asymmetri hos både människor och hästar är det intressant att se om det finns kopplingar mellan hästens och ryttarens asymmetrier.
Förhoppningen var att kunna finna en korrelation mellan ryttarens anteriora / posteriora ilium och hästens konvexa eller konkava sida. Denna korrelation mellan häst och ryttare borde finnas både med och utan ryttare och bli tydligare ju längre häst och ryttare varit ett ekipage. Ett alternativt scenario antogs vara att hästen och ryttarens oliksidighet tar ut varandra under ridning vilket skulle ge ett balanserat ekipage, alternativt att en jämn ryttare balanserar en sned häst och att en liksidig häst balanserar en sned ryttare.
Metod
Analysen bygger på en tvärsnittsstudie av 26 hästar och ryttare. Generella mönster hos häst och ryttare har studerats. Hästen har bedömts utan ryttare och med ryttare. Ryttaren har bedömts med häst och utan häst. Därefter har häst och ryttare kategorisenats utifrån de mönster som har iakttagits.
En av svårigheterna med den här studien är att generella mönster/ asymmetrier har studerats. För att minska subjektiviteten har två personer oberoende av varandra gjort kategoriseringen av häst och ekipage, författaren samt en medhjälpare.De som bedömt häst och ekipage var båda ridinstruktörer. I de fall som klassificeringarnahar skiljt sig åt har ekipaget exkluderats från studien. Detta har endast skett i ett fall.
Undersökningen av ryttarna har gjorts av författaren ensam. Men för att minska subjektiviteten har flera observationer, palpationspunkter och test inkluderats i undersökningen.
Bedömning av häst med och utan ryttare
Hästen har kategorisenats utifrån vilken sida som är konvex eller konkav alternativt om hästen är rak; dels utan ryttare, dels med ryttare. Bedömningen utan ryttare gjordes med hästen helt lös på en inhägnad ridbana, 20x40 m, i skritt och trav, samt att en person ledde hästen, placerad framför hästen, i skritt och trav. Hästen kategoriserades därefter som konvex vänster eller konvex höger alternativt liksidig. Eftersom hästar är mer eller mindre oliksidiga användes en skala från -2 till 2 där -2 är häst som är tydligt konkav till vänster, 0 är en liksidig häst och 2 är en häst som är tydligt konkav till höger. Se skala nedan.
Samma moment genomfördes sedan med ryttaren på ryggen och hästen klassificerades återigen enligt nedanstående skala.
-2-1 0 1 2
Vidare undersöktes även vilket framben hästen föredrog att starta med från halt till skritt. Denna bedömning gjordes på rakt spår när hästen blev ledd av någon rakt framför den och på rakt spår med ryttare. Hästen gjorde åtta igångsättningar från halt till skritt och vilket framben hästen startade med noterades vid varje igångsättning.
Bedömning av ryttare - avsutten och till häst.
För att kartlägga asymmetrier hos ryttaren har en undersökning med observation, palpation och vissa aktiva test utförts. Fokus låg på pelvis då detta är ryttarens främsta kontakt med hästen. Utifrån resultatet av undersökningen har ryttaren därefter klassificerats utifrån anterioriseringen av ilium; höger ilium anterior, vänster ilium anterior alternativt jämn. Undersökningspunkterna har valts ut med utgångspunkt från Schambergers forskning. Se tabell 1 nedan. (21)
Tabell 1. Undersökningspunkter för identifiering av asymmetrimönster hos ryttarna.
Indikerar vä ilium anteriort / Jämnt / Indikerar hö ilium anteriortSTÅENDE
Axel / hö superior / Vä superior
Ilia / vä superior / hö superior
SIPS / vä superior / hö superior
ASIS / vä inferior / hö inferior
Flexion forward test / pos vä sida / neg bilateralt / pos hö sida
Pronation fot / vä / vä&hö alt ingen / hö
Supination fot / hö / vä&hö alt ingen / vä
SITTANDE
Axel / hö superior / Vä superior
Ilia / vä superior / hö superior
SIPS / vä superior / hö superior
ASIS / vä inferior / Stående
Flexion forward test / pos vä sida / neg bilateralt / pos hö sida
Hö fot på vä knä och tvärt om / hö superior / lika / vä superior
LIGGANDE
Ilia / vä superior / hö superior
SIPS / vä superior / hö superior
ASIS / vä inferior / vä inferior
Sacrum / R/R / (R/L & L/R) / L/L
Pubis symf / vä inferior / hö inferior
Benlängd - förändring mellan sittande och liggande / vä ben blir längre från sittande till liggande / hö ben blir längre från sittande till liggande.
Max -19 poäng / Max 19 poäng
Efter undersökningen har ryttaren klassificerats som jämn eller med ett höger alternativt vänster anteriort roterat ilium. Detta har skett genom att de olika undersökningsmomenten, när de indikerat asymmetri, gett poäng. Dessa poäng har därefter summerats kolumnvis och jag har sedan utgått från den kolumnen med flest poäng när ryttaren klassificerats enligt skala nedan. Har ryttarens poäng legat i intervallet -3 till 3 har hon bedömts som jämn.
Vänster ilia ant. Jämnt Höger ilia ant
-19-3 0 319
Ryttaren har sedan att granskas vid ridning på raka och böjda spår för att kontrollera ryttarens position i sadeln, hållning och placering av skänklarna. Detta moment har varit det mest svårbedömda. Ryttarens sits påverkas i detta moment av flera saker än sin egen asymmetri. Resultaten från detta moment har därför inte bedömts som tillräckligt säkra och därför inte använts i den slutliga analysen.