Skillnader I Självvärdering Mellan Kvinnliga Och Manliga Tandläkarstudenter Vid En

Skillnader i självvärdering mellan kvinnliga och manliga tandläkarstudenter vid en ”ObjectiveStructured Clinical Examination” (OSCE)

Hanna Bergvall

Handledare: Eva Lilja-Karlander, Avdelningen för ortodonti
Christel Larsson, Avdelningen för protetik

Examensarbete (30hp) Malmö högskola
Tandläkarprogrammet Odontologiska fakulteten
Februari 2013 205 06 Malmö

Summary

The objective of this study was to compare dental student’s results at an Objective Structured Clinical Examination (OSCE) with their self-assessed results. These results were compared depending on gender. There are several studies published comparing gender differences in self-assessment in theoretical written exams. However there is a lack of knowledge regarding clinical examinations. At theoretical examinations it has been found that men tend to over-estimate their performance more frequently than women do. Whether these differences in self-assessment exist because men tend to over-estimate themselves, women tend to under-estimate themselves, a combination of both or the self-assessment is consistent with the result at the examination vary between different studies. All students (35 women, 16 men) at the Faculty of Odontology, Malmö University(sixth semester) were examined with an OSCE with13 stations. The student’s real results at OSCE were compared with their self-assessed results at each station. The assessments were compared regarding gender. At most of the 13 stations there were no significant differences in over- and under-estimation regarding women and men. It was more difficult for men to assess their performance regarding impression with alginate, this difference was statistically significant. These misjudgments were mainly caused by over-estimation. There were no results indicating that women under-estimate their performance at greater extentthan men. As opposed to studies where gender differences concerning self-assessment in theoretical examinations are studied, there were no significant differences in over- and under-estimation between genders in clinical examination evaluated in the present study.

MeSH-terms: Assessment, dental student, dentistry, education, gender, Objective Structured Clinical Education, OSCE

Sammanfattning

Syftet med denna studie var att jämföra tandläkarstudenters reella resultat påen ObjectiveStructured Clinical Examination (OSCE) med deras egenskattade resultat. Dessa resultat jämfördes sedan med avseende på genus.Ett flertal studier finnspublicerade där man har beskrivit skillnader i självvärdering mellan kvinnor och män på teoretiska examinationer. Dock saknas kunskap där man granskar dessa skillnader vid examination av kliniska moment. Vid teoretiska prov har man funnit att män har en tendens att värdera sina prestationer högre än vad kvinnor gör. Om dessa skillnader i självvärdering beror på överskattning hos män, underskattning hos kvinnor, en kombination av båda eller att värderingen faktiskt överensstämmer med de verkliga resultaten varierar mellan olika studiers resultat.Samtliga elever (35 kvinnor och 16 män) på sjätte termin på Odontologiska fakulteten på Malmö högskolaexaminerades med en OSCE bestående av 13 stationer. Studenternas reella resultat på OSCE jämfördes med deras självvärdering för varje station. Kvinnliga och manliga studenters bedömningar jämfördes. På de flesta av de 13 stationerna förekom inga signifikanta skillnader i över- och underskattning mellan kvinnor och män.Män hade svårare än kvinnor att korrekt värdera sin prestation gällande avtryckstagning med alginat. Dessa missbedömningar berodde främst på överskattning. Ingen tendens till att kvinnor underskattade sin prestation i större utsträckning än män kunde konstateras.Till skillnad från studier där man undersöker genusskillnader i självvärdering vid teoretiska examinationer fann man i denna studie inga signifikanta skillnader i över- och underskattning mellan könen.

MeSH-termer: Assessment, dental student, dentistry, education, gender, Objective Structured Clinical Education, OSCE

Introduktion

I dagens samhälle är jämställdhetsdebatten och genusfrågor högst aktuella. Intresset för likheter och olikheter mellan könen är stort. Teorierna är många kring varför skillnader föreligger samt om hur omfattande dessa skillnader egentligen är(1, 2). Ett område där forskning har bedrivits rör mäns och kvinnors förmåga till självvärdering gällande intelligens och kompetens. Resultat visar att kvinnor oftare värderar sin intelligens och kompetens som lägre än vad män gör (2). Om detta beror på att kvinnor undervärderar sig själva (3-6), om män övervärderar sig själva (7-9) eller en kombination av båda (3, 7, 8) varierar mellan olika studiers resultat.Skillnader förekommer också mellan olika sorters intelligenser; män bedömer sig som mer intelligenta och kompetenta inom vad som ibland menas vara typiskt manliga områden såsom matematik, kinetisk/kroppslig- och resoneringsintelligens, medan kvinnor bedömer sig mer intelligenta och kompetenta inom vad som ibland menas vara kvinnliga intelligenser som musikalitet, lingvistik och social intelligens(8-11). Det finns studier som visar att kvinnor och män faktiskt presterar bättre inom respektive kvinnliga och manliga intelligenser(10), men Bennet et al.(9) visade även att kvinnor och män har en tendens att överskatta sin förmåga inom sina intelligenser.Mot detta talar att detfinns studier som visar att inga större genusskillnader förekommer i uppmätt förmåga till självvärdering, självförtroende och självkänsla(8) och att både män och kvinnor har en tendens att överskatta sin intelligens inom vissa sorters intelligenser(6).

Självvärdering är en grundläggande faktor för självständigt och självstyrt lärande. Inom vårdyrken där information ständigt uppdateras och nya metoder utvecklas är det viktigt för vårdgivaren att ständigt utvärdera och uppdatera sin kunskap och skicklighet för att upprätthålla sin kompetens. Man kan se självvärderingen som en inre dialog i vilken individen bedömer sina egna styrkor och svagheter(3, 12). Stewart et al.(12)konstaterar i en review-artikel från 2000 att personer som har en övertro på sin kompetens kan komma att utföra uppgifter som de inte är tillräckligt kvalificerade för, medan personer som undervärderar sin kompetens kan ha svårigheter att arbeta självständigt eller utvecklar en oro och stress trots kompetens. Hur en person presterar påverkar hur denne ser på sin förmåga, samtidigt påverkas prestationen av hur personen ser på sin förmåga(10, 13). Exempelvis kan låga förväntningar på prestationgöra att människor inte gör sin yttersta ansträngning vid provtillfället för att kunna rättfärdiga misslyckande med bristande ansträngning istället för bristande förmåga (11).

Självvärdering är viktig redan under utbildningstiden oavsett vilken utbildning.Detta för att de studerande ska kunna identifiera inom vilka områden de behöver utvecklas ytterligare. Genom att låta studenter utvärdera sig själva vill man att det ska öka deras motivation att lära sig och fråga sig själva hur de kan bli bättrei en situation som t.ex. läkar- eller tandläkarstudenter som gör sin kliniska tjänstgöring(3, 14). En felaktig självvärdering tyder på en bristande självkännedom och kan vara ett hinder för effektiv självreglering och målsättning inom akademiska, professionella och personliga situationer (4, 15). Kruger et al.(16)konstaterar i en studie från 1999 att människor som saknar kompetens inom vissa områden, såsom förmåga att avgöra om något är humoristiskt eller inte, logiskt tänkande och grammatik, även saknar kompetensen att inse sin egen inkompetens inom dessa.

Vid Odontologiska fakulteten i Malmö tillämpas problembaserat lärande (PBL) sedan år 1990, där lärandesituationen strävar efter att efterlikna den verkliga kliniska situationen där man sedan ska tillämpa sina kunskaper.Lärandet utgår från Malmömodellen som utvecklades av personal på Odontologiska fakulteten vid Lunds universitet (Odontologiska fakulteten i Malmö var då en del av Lunds universitet). En viktig del i utbildningen är bl.a. arbetet i studiegrupper.Studenterna delas in i grupper om 6-8, s.k. basgrupper, där diskussionen leds av en tutor. Varje vecka presenteras ett kliniskt fall utifrån vilket studenterna ska identifiera problem, generera hypoteser, identifiera sina kunskapsluckor och utifrån dessa sätta upp egna inlärningsmål för att kunna lösa problemställningarna. Parallellt med de teoretiska studierna tränas studenterna kliniskt med uppgifter som till stor del anknyter till basgruppsfallen (17). Självvärdering är en del av läroplanen och är tänkt att fungera som ett pedagogiskt verktyg för studenten, snarare än en metod för betygsättning. Studenten själv ska lära sig att värdera sin prestation, sin teknik, psykomotoriska skicklighet och den kliniska prestationen. Denna utvärderingsmetod introduceras redan under studenternas prekliniska verksamhet (14). Studenternas kunskap utvärderas i slutet av varje termin i form av en teoretisk examination och ibland även med t.ex. en artikelredovisning, en muntlig examination och/eller en klinisk examination (17). Problembaserad undervisning innebärinte nödvändigtvis utveckling av en god självvärderingsförmåga. Man har funnit att läkarstudenter vid en utbildning i Sydney som tillämpar PBLhade svårt att korrekt värdera sin prestation på en fallbaserat teoretisk examination (15).

ObjectiveStructured Clinical Examination (OSCE)utvecklades av Harden(18) år 1975 för att utvärdera läkarstudenters kliniska kompetens på ett objektivt sätt. Detta för att lättare kunna mäta inom vilka områden studentens kompetens uppnått läroplanens standard och inom vilka denne behövde erhålla ytterligare kunskap och skicklighet. OSCE är även en metod för att ge feedback till studenten gällande deras kompetens. Runt år 1997 introducerades även OSCE på olika tandvårdshögskolori bl.a. England(19, 20). Sedan år 1998 utförs OSCE som en del av tandläkarprogrammet på Odontologiska fakulteten i Malmö. OSCE är en viktig del av utbildningen som syftar till att testa studentens skicklighet och kompetens inom olika relevanta kliniska områden. Studenten deltar i 12 till 17 stationer där varje station motsvarar en klinisk uppgift (ca 5-10 minuter) som studenten ska lösa. Stationen kan röra t.ex. diagnostisk-, klinisk- eller kommunikationsfärdighet. På varje station finns en observatör som övervakar tillvägagångssättet och betygsätter studenten med hjälp av ett protokoll. Det är tänkt att OSCE ska stimulera studenten till att lära och få en realistisk bild av sin kompetens. Detta genom provet i sig, men också genom studentens självvärdering av sina prestationer och feedback från lärare. OSCE är tänkt att stimulera studenten till ytterligare lärande och professionell utveckling som en del i ett livslångt lärande (21).

Många av de studier som genomförts inom området självvärdering hos kvinnor och män avser bedömning av intelligens och förmåga att prestera inom teoretiska områden såsom skriftliga examinationer. När det gäller OSCE-examinationer har endast ett fåtal studier publicerats. Dessa handlar om bl.a. hur resultatet på OSCE påverkas av om man är inflyttad till landet man studerar i och/eller vad ens modersmål är (22), om resultatet på OSCE påverkas av att examinationen ligger utspridd under flera dagar (23)eller om OSCE är en lämplig examination av preklinisk kunskap sett till reabilitet och validitet(24). Schoonheim-Klein et al. (25)undersökte i en studie år 2006 i Nederländerna hur OSCE påverkade studenternas inlärningsstrategier, bl.a. genom att titta på studenternas förmåga till självvärdering av sin kompetens. Denna studie visade att studenter som examinerats med OSCE har en mer realistisk uppfattning av sin kliniska kompetens än de som examinerats skriftligt; de fann även att kvinnliga studenter tenderade till att undervärdera sin prestation på OSCE (25). Eftersom kunskapsunderlaget är litet när det gäller studenternas självvärdering och endast en studie är publicerad som visar att det kan finnas skillnader i kvinnor och mäns självvärdering behövs mer forskning inom detta område.

Syfte

Syftet med denna studie är att ytterligareutvärderagenusskillnader i självvärdering på en klinisk examination. Detta genom att man först jämförde studenternas reella resultat på OSCE vid ett provtillfälle på Odontologiska fakulteten i Malmö med deras egenvärdering. Dessa resultat jämfördes sedan i förhållande till genus. Studien syftade till att undersöka följande hypoteser: (a) kvinnor är mer benägna att undervärdera sin kompetens(b) män är mer benägna att övervärdera sin kompetens.

Material och metod

Deltagarna i studien bestod av samtliga tandläkarstudenter på termin sex vid tandläkarutbildningen på Odontologiska fakulteten i Malmö, 35 kvinnliga och 16 manliga studenter (medelålder ± SD, 25 ± 4,16 år).Studenterna delades in i två lika stora grupper, varav första gruppen genomförde OSCE på förmiddagen och andra på eftermiddagen.

Studenterna examinerades successivt med 13 stationer, på vilka de utförde en klinisktförankrad uppgift på 10 minuter. Utöver dessa fanns även två vilostationer. Tabell 1 redogör för vilka stationer som genomfördes och kompetenser som undersöktes(Tabell 1). Varje station hade en observatör som bedömde huruvida studenten blev godkänd eller underkänd på stationen via protokoll.

Studenterna informerades om undersökningen i god tid innan examinationenoch ombads delta i studien. Samtliga 51 studenter deltog.

Tretton formulärför självvärdering av kompetens delades ut till respektive student direkt efter utförd OSCE, ett formulär för varje station.Studenten ombads fylla i kön, ålder, en värdering av sin prestation på en Numeric Rating Scale (NRS-skala) som sträckte sig från 0 till 10 samt om de trodde sig vara godkända eller underkända på respektive station (Figur 1). Enkäten numrerades med samma nummer som studenten haft under OSCE så att de kunde jämföras med deras reella resultat.På så sätt kunde resultaten bearbetas anonymt och inte kunna härledas till en enskild student.

Resultat från NRS-skalan och hur åldern eventuellt bidrar till förmågan till självvärdering kommer redovisas vid ett annat tillfälle. I denna studie kommer studenternas kön samt deras egenskattade och reella prestationredovisas.

Statistiska metoder

Studenternas bedömning av sin prestation jämfördes med observatörernas bedömning. En jämförelse mellan de kvinnliga och manliga studenternas svar som inte stämde överens med observatörens betygsättning gjordes (Figur 2), samt en analys av de kvinnor och män som överskattade sin prestation i relation till observatörens betygsättning (Figur 3) liksom de som underskattade sin prestation (Figur 4). P ≤ 0,05 sattes som gräns för statistisk signifikans. Ett chi-två-test (i Excel för Windows) tillämpades för att analysera insamlad data från studenternassjälvvärderingar och observatörernas bedömningar.

Resultat

Samtliga 51 studenter deltog i studien. Ett fåtal bortfall förekom på vissa stationer där studenten glömt att kryssa i sin egenvärdering i enkäten (Tabell 2). Studenternas reella resultat på OSCE redovisas i tabell 3 (Tabell 3).

På samtliga stationer förekom det missbedömningar i egenvärderingen i relation till observatörens bedömning av studentens prestation (Figur 2). Missbedömningarna bestod både av över- och underskattningar. Både män och kvinnor hade svårigheter att göra en korrekt egenvärdering av alla stationer, med undantag förstation 2 och 8 där samtliga män korrekt värderade sin prestation. Ett stort antal studenter missbedömde sin prestation på station 6, 10, 11 och 13. På station 10 (alginatavtryck) var det en statistiskt signifikant större andel män än kvinnor som missbedömde sin prestation, P = 0,009. På station 11 fanns en tendens till att män var sämre än kvinnor på att korrekt bedöma sin prestation, detta uppnådde inte statistisk signifikans, P = 0,062. På denna station fanns det inga större skillnader i huruvida missbedömningarna berodde på överskattning eller underskattning.

När det gällde överskattning följdes kvinnorna och männen relativt väl åt påstationerna, (Figur 3). På station 6 var det en stor andel både kvinnor (26,5%) och män (33,3%) som överskattade sin prestation. På station 10 (alginatavtryck) ser man att den tidigare nämnda missbedömningen av kompetens hos männen främst berodde på överskattning. Männen överskattade statistiskt signifikant sin prestation i relation till kvinnor på denna station, P = 0,014.

När det gäller underskattning var det män som gjorde det i högre grad än kvinnor på flest antal stationer, 7 stycken av 13. På station 13 var denna skillnadstörst; 43,8% av männen och 26,5% av kvinnorna underskattade sin prestation i relation till observatörens bedömning. Inga statistiskt signifikanta skillnader kunde uttydas i graden av underskattning mellan kvinnor och män (Figur 5).

Diskussion

Denna studie syftade till att undersöka huruvida det föreligger några skillnader i kvinnor och mäns förmåga till självvärdering vid en OSCE på Odontologiska fakulteten, Malmö högskola. Detta genom att jämföra tandläkarstudenternas egenskattade resultat på de 13 stationer som ingick i OSCE med observatörernas bedömningar. Dessa resultat jämfördes sedan i förhållande till genus. Resultaten visade att inga statistiska skillnader förekom mellan kvinnor och män gällande undervärdering av kompetens, vilket förkastar hypotesen om att kvinnor skulle vara mer benägna att undervärdera sin kompetens än män. På de flesta stationer fanns inga statistiskt signifikanta skillnader mellan kvinnor och mäns överskattning av sin kompetens. Dock förekom det en skillnad på en station (avtryckstagning) där män signifikant överskattade sin kompetens i relation till kvinnor, vilket var i enighet med hypotesen om att män är mer benägna att övervärdera sin kompetens än kvinnor.

Vid sökning på databasen PubMed får man i dagsläget endast ett tiotal träffar gällande OSCE och tandvårdsutbildning, ingen av dessa artiklar handlar om genusskillnader i studenternas förmåga till självvärdering. Ännu färre träffar, endast en handfull, får man på databasen PsycINFO med samma sökord. Detta vittnar om kunskapsluckor inom området, vilka denna studie syftar till att delvis fylla. De flesta studier man gjort gällande OSCE berör det praktiska genomförandet.Många av de studier som undersöker genusskillnader i förmåga till självvärdering gör detta via teoretiska examinationer och övningar. Man tittar ofta på olika sorters intelligenser, t.ex. indelat enligt Gardners multipla intelligenser(9, 10) eller flytande och kristalliserad intelligens(6).

På de flesta stationer under OSCE i denna undersökning fanns det inga statistiskt signifikanta skillnader i över- och underskattning mellan kvinnor och män. Detta är i enighet med en delannan forskning som inte heller har funnit några genusskillnader i förmåga till självvärdering. Pallierfann i en studie från 2003 bl.a. att både kvinnor och män hade en tendens att överskatta sin prestation när det gällde flytande intelligenser (logiskt tänkande och problemlösning), även fast man generellt i studien fann att män värderade sin förmåga högre än kvinnor(6).Kanske vittnar våra resultat om att de genusskillnader man identifierat i självvärdering gällande teoretiska examinationer inte förekommer eller är lika uttalade när det kommer till kliniska examinationer såsom OSCE som bl.a. handlar om logiskt tänkande och problemlösning.

Station 10, på vilken män signifikant överskattade sin prestation jämfört med kvinnor, var en praktisk station där man togalginatavtryck på en docka. Mäns övertro på sin förmåga att ta alginatavtryck kan tänkas bero på att detta är ett praktiskt moment som de förväntar sig kunna behärska. Kanske anses det manligtatt kunna utföra praktiska uppgifter. På station 11 fanns en tendens till att män inte korrekt bedömdesin prestation.Även dettavar en praktisk station där man sätter kofferdam på en docka. Dock bestod missbedömningen på denna övning både på överskattning och på underskattning, vilket talar emot att praktiska stationer på OSCE skulle kunna betraktas som manliga och att detta skulle förklara varför män övervärderar sin prestation på dessa. För framtida studier hade det varit intressant att låta studenterna även göra bedömningen om de anser att stationerna de utfört kan klassas som typiskt kvinnliga eller manliga, och i sin tur analysera om genusskillnader i självvärdering förekommer mellan de kvinnliga och manliga stationerna.

OSCE är ett viktigt redskap för student att utveckla sin kliniska kompetens och kunskap genom att identifiera brister inom dessa områden. Det är även ett värdefullt tillfälle för lärarna att ge feed-back till studenterna för att kunna vägleda dem när de ska förbättra sina skickligheter. På station 6 (anamnestagning) var det en stor andel både kvinnor och män som inte korrekt bedömde sin prestation i relation till observatörens betygsättning. 35,3% av kvinnorna och 40,0% av männen. Detta berodde både på över- och underskattning hos båda könen, men främst överskattning i båda grupperna. 30 av 51 studenter blev underkända på denna station. Överskattningen kan bero på att anamnestagning är en uppgift som man har övat relativt mycket vid termin sex på tandläkarutbildningen och som man förväntar sig behärska. Utifrån våra resultat kan man anta att anamnestagning är ett område där studenterna behöver ytterligare träning. I en studie av Ratzmann et al.(26)visade man att information inför och träning på anamnestagning och kliniskt beslutsfattande förbättrade studenternas resultat vid dessa stationer på OSCE. En annan möjlighet till de undermåliga resultaten på denna station kan vara att anamnestagning inte lämpar sig som station på OSCE, kanske på grund av att studenterna själva inte tränar tillräckligt på att ta anamnes eller att tandläkarutbildningen på Malmö högskola inte erbjuder tillräcklig träning inom området.

Missbedömningar i någon form förekom på samtliga 13 stationer under OSCE. Det att viktigt att studenterna reflekterar kring sin prestation på OSCE och lärarna ser detta som ett tillfälle att ge studenterna feed-back på deras kompetenser. I en studie av Kruger et al.(16)undersökte man bl.a. sambandet mellan människors prestation och deras självvärdering. De fann att de människor som presterade sämst var också de som hade störst tendens till att överskatta sin prestation. De visade även att om de som presterat sämst fick ytterligare träning inom det område de blev testade och lyckades förbättra sin prestation, så ökade även deras förmåga till att korrekt värdera sin kompetens. Dessa resultat visar hur viktigt det är med lärarnas feed-back till studenterna så att de kan träna ytterligare inom de kompetenser där deras kunskaper är bristande, därför att många gånger är de sämst presterande studenterna omedvetna om sin bristande kunskap och måste öva mer. Kruger et al.(16) fann även att de som presterade bäst underskattade sin förmåga,vilket innebär att även de studenter som besitter kompetens har problem med en korrekt självvärdering av sin kompetens. Både väl- och sämre presterande studenter har alltså svårigheter att göra en korrekt självvärdering och kan behöva hjälp från en lärare att identifiera sina styrkor och svagheter inom sin kompetens.

Varje station var bemannad med en observatör, vilken var en lärare från den avdelning inom det ämnesområde som undersöktes. Totalt hade varje station 2-4 olika observatörer som turades om att bedöma, dessa var kalibrerade. Till hjälp att bedöma studenterna hade observatörerna ett protokoll till varje station. Via detta protokoll bedömdes studenterna inom de kompetenser som var relevanta för uppgiften på stationen t.ex. kunskap, förståelse, färdighet och teknisk skicklighet. Varje station innehöll minst två kompetenser, på vilka de kunde få bedömningen godkänd, tveksam eller underkänd. Observatören fick sedan göra en helhetsbedömning av studentens prestation för att besluta om denne var godkänd eller underkänd på stationen. Detta innebär att bedömningsprotokollen, kompetenserna och observatörerna kan ge skillnader i hur studenternas prestationer betygsattes. Förmodligen är inte dessa skillnader så stora att studenternas slutgiltiga resultat blivit påverkade.

Antalet män i denna studie var betydligt färre än antalet kvinnor. Trots att vissa statistiskt signifikanta skillnader i självvärdering kunde konstateras mellan könen så hade ett större antal deltagare gjort att man kunnat identifiera även mycket små skillnader i självvärdering om sådana förekom. Med en större undersökt population hade även studenternas individuella egenskaper inom grupperna varit mindre betydande.